Från Mölln gick resan till Lauenburg. Alla slussningar gick bra förutom den sista i lauenburg. Jag hade enorma svårigheter att hålla båten. Det visade sig sedan att jag inte hade lagt ur backen. Men det gick dock bra och ingenting hände. Väl i lauenburg tog elen slut med dieselvärmaren på lyckades jag tömma alla förbrukningsbatterier. Vilket innebar att jag från Lauenburg inte hade någon el.
Jag hade dock el till motorn. Jag fick helt enkelt navigera med sjökort.
Slussningen i schiffshebewerk scharnebeck blev till ett drama som tog nästan alla mina krafter. Jag gjorde alla fel man kunde göra och lyckades nästan skada grannbåten. Jag blev utskälld för min klantighet. Jag anropade slussvakten efter slussningen och bad om ursäkt. Nu åkte vi till en öde hamn I lűneburg för natten. Eftersom all el var borta fick fotogen lampan vara värmekälla.
Nästa morgon fortsatte vi i hopp om att under dagen kunna finna en gästhamn. Men båda gästhamnar som fanns på vägen hade bara 1.50 meter djup så där kom vi inte in. Vi fick tillbringa en natt till på en öde liggplats. I denna natt fick ugnen hålla oss varma.
Efter en snabb frukost tidig på morgonen fortsatte vi. Det var mycket trafik på kanalerna. Men skepparna var mycket trevliga. När jag anropade båtarna och frågade om jag fick passera dem tog de ner farten så att jag kom förbi.
Det var en häftig känsla att passera den hamnen där jag ofta sprang som barn.
En timme senare kom jag så till Heidanger Yachthafen. Nu kände jag att jag hade hamnat i himmelen. Ett mysigt litet ställe med ett underbart mottagande.
Att koppla in elsladden och ta en dusch var helt obeskrivlig. En stund senare kom min syster med sin dotter och alla barnbarn. Vi drack kaffe i båten och hade en trevlig stund.
Nu tänker jag stanna här en eller två veckor. Laga några saker på båten och byta batterierna.
Träffa gamla kompisar och familien. Sedan bär det av mot vinteruppehållet i Berlin.
Fortsättning följer.
S/Y Maritina 