S/Y Maritina

Efter fyra veckor i Port St Louis bar det av till Saintes Maries de la mer en sträcka på ca 30 nm. Det var det första möjliga stoppet efter Port St Louis. Där stannade vi en natt. Det var mycket trevligt men ett riktigt turisten ställe. Nästa dag gick resan vidare till port carmarque. Där stannade vi två nätter pga åskoväder. Och det var ett riktigt åskväder. Det blixtrade och dundrade i mer än två timmar. Till det kom mycket stark regn och hagel. Och en halv storm. Efter två timmar var allting över himmelen var åter blå och temperaturen vid 38 grader igen Vägen från port Camargue till Sete var lite av en transportsträcka. Hela vägen sedan Port St Louis vid Medelhavet lös vinden med din frånvaro. Jag hade Genuan uppe för att stabilisera eftersom det var mycket vågor på alla de tre sista etapperna

Nu är vi i Medelhavet och kan slappna av utan några som helst krav att passa sluss tider eller vad som helst. Masten är nu på plats och Maritina är en riktig segelbåt igen. Nu är det bara att göra iordning allting och när känslan dyker upp att vilja segla vidare kommer vi två att fortsätta.

Igår kom jag fram till Port St Louis vid Medelhavet. Jag har åkt ca 3600 km tvärs genom Europa. Det har varit jobbiga passager och det har varit spännande passager. Jag har träffat många fina människor från olika länder. På den sista biten har jag pga av den extrema värmen som råder här just nu sett många skogsbränder. På en sträcka gick två släckflygplan ner ca 100 meter bredvid mig och tankade vatten för att släcka bränderna. Det sista 200 kilometer var dock rätt tråkiga. En enorm flod och inga möjligheter att stanna i städer som Avignon eller Arles. De har helt enkelt inga liggplatser. Men, att komma till Port St Louis var underbart. Nu måste det bara mastas på och sedan kan jag segla igen. Det var hela berättelsen om kanaler i Europa. Nu kommer resan på Medelhavet ner mot Spanien so småningom. Först är det nu vila och njuta av tillvaron.

Nu har jag lämnad Saone och har gått ca 60 km på Rohne. Här är allting större. Floden är rätt bred och slussarna är gigantiska. Idag slussade vi 14 meter ner. Eftersom vi sludsades ensam kändes allting mycket större. Nu har jag ca 240 km kvar och sedan kommer den sista kanalen till Medelhavet.

Resan efter kanal des vosges blev jättebra. Efter 120 km är upplevelsen att bara komma till några slussar och att det alltid är tillräckligt djup en härlig känsla Saone bli större och större. Imorgon kommer jag till det ställe, där floden används av stora kanalfartyg. Sedan är det 200 km till Lyon där Rohne börjar

Efter Verdun blev det tekniskt ett litet helvete. Kanal d’est är så dålig underhållen, att jag var tvungen att stanna nästan var tredje kilometer gör att rensa sjövattenfiltret och även ta isär slangarna till filtret och rensa dem. Pga allt detta och att jag fick hålla båten ganska så exakt i mitten av kanalen blev det tyvärr inga bilder. Men, det var en fantastisk natur. Ibland trodde jag inte att jag kunde åka på dessa platser. Träden nådde båten från båda sidor och det var ett underbart fågelkoncert. Ibland fick jag en känsla av att vara i djungeln och att aporna och krokodilerna skulle dyka upp när som helst.

När jag till slut nådde Toul blev det några dagars ledighet från åkandet. Båten tankades upp, kläderna tvättades och allt som var nödvändig reparerades. Här träffade jag återigen Wendy och Graham från Canada. Vilka underbara människor.

Efter en väl behövlig paus fortsatte jag via Mosel in i kanal des vogeses. De första kilometrarna blev bra bara lite grundstöttning vid kvällsplatsen men än är kanalen ren från ogräs. Fortsätter det så här kan jag under nästa vecka nå Saonne. Men, det är måånga slussar till dess

Kanal des vosges blev en fantastisk upplevelse. Inga problem med ogräs. Men, det blev 47 slussar uppåt och 46 neråt. Att slussa uppåt ensam är rätt krävande. Framför allt om man är tvungen att ta 19 stycken i ett kör. Neråt däremot är det inga problem. Nu kommer jag att nå slutet på denna vackra kanal. Fortsättningen kommer att bli på Saonne och senare på Rohne. Någon gång i juli kommer jag att nå Medelhavet.

Efter en äventyrlig resa har vi nådd Verdun. När Björn efter två fantastiska veckor on bord lämnade båten i Sedan gick resan vidare en kort bit till Mouzon. Från Mouzon var nästa mål Dun sur meuse. Det var en hel del slussande och mycket koncentrerad körning med många grundkänningar. Dagen efter fortsatte resan mot Verdun. Det började med att jag letade efter igångsättningsstolpen för slussen. Men, det visade sig att nu var alla slussar bemannade. Slussvakten följde hela tiden efter med sin bil. När jag kom fram till nästa sluss var allting förberedd. Det var en mycket regnig dag och jag blev några gånger genomblöt vid slussningen. Jag var även tvungen att stanna några gånger för att rensa sjövattenfiltret. Sedan började motorn pipa för att den blev för varm. Det blev en ansträngande tur på ca 15 nm då jag sänkte farten för att motorn skulle gå ner i temperaturen. Efter att har tagit isär allting och kollat utan att hitta felet är det interesant att se om det bara är ett elfel. Vi får kolla detta när resan fortsätter

När vi lämnade Maastricht slussade vi strax efter staden in till Belgien. Resan genom Belgien var fram till Namur ganska trist. Bara stora industrier. Efter Namur blev landskapet mycket vackert. Vi upptäckte att allt sedan vi lämnade Maastricht har slussningen gått uppåt. Från början stora slussar och nu bara små slussar som slussar några meter. Men hela tiden uppåt Efter tre dagar har vi nu kommit till Frankrike. Här köpte jag en vinjett och fick en fjärrkontroll för att kunna sköta slussarna själva. Direkt efter staden Givet åkte vi genom en liten sluss och sedan genom en några hundra meter lång tunnel. Det var en spännande upplevelse. Nu ligger vi i en liten stad, där jag fick den största kebaben i pitabröd som jag har sett. Imorgon förutsätter resan genom Frankrike.

Från Urk gick färden över ijsselmeer till Edam. Även Edam är en mysig liten stad. Här införskaffades naturligtvis Edammer

I Edam kom Björn på besök för att följa med i två veckor. Jag blev jätteglad. Vi lämnade Edam och gick över Markermeer in till Amsterdam

Vi seglade vidare på Amsterdam Rijnkanal. Det var en skumpig resa med väldigt mycket trafik. Vi hittade till slut en liten kanal för att kunna gena ner till Maas. Sedan åkte vi en bit på zuider willhelms kanal. När vi skulle stanna i en liten hamn för att gå och äta berättade hamnkaptänen att vi måste åka tillbaka eftersom kanalen var stängt på en bit sedan många år. Vi åkte alltså tillbaka en bit för att använda en ganska nybyggt kanal. Detta innebar att vi var på väg till 21.15. Då bestämde jag att vi tar en nattvilan innanför en sluss. Efter den vilan seglade vi till en vacker liten hamn i Nederwaart. Här tillbringade vi natten mitt i staden. På morgonen när vi skulle starta ropade plötsligt någon om det var riktiga Göteborgare.. Då var det en kille från Öckerö som hade sett båten,han bodde i den här lilla staden. Härifrån åkte vi sedan till Maastricht och ligger i en fin Marina. Imorgon fortsätter turen genom Belgien till Frankrike.

När vi lämnade Haren i Tyskland kändes det som om det var långt kvar till Holland. Men efter att vi passerat sjöslussen vid Papenburg och hade turen att följa med ebb ut mot Nordsjön. Vi gjorde 11 knop och kom till Delfziel kl halv tio på kvällen

Från Delfziel gick resan till Groningen på en stor kommersiell kanal.

I Groningen kom Stu på besök och stannade nästan en vecka. Vi tittade mycket på denna vackra stad. På söndag lämnade vi staden och åkte vidare mot Lemmer. Efter en natts mellanstop nådde vi Lemmer och Stu åkte vidare för att hälsa på vänner i Amsterdam och Bryssel.

Jag fortsatte till Urk på en mindre kanal. Jag fick lära mig att det är mycket viktigt med lunchrast för sluss och bro personal på de mindre kanalerna. Allting är helt enkelt stängd i en timme